Har den senaste tiden känt mig så där überlycklig som man annars bara gör då man är inför och i början av ett förhållande. Nix, fortfarande enastående ensam! Men har den känslan i mig.
För inte så länge sen kände jag mig... mer nere, lite i stil med 'Jag är emsammast i heela världen' fast jag inte är eller varit det, underbara vänner i verkliga livet som finns nära och vänner jag kommuniserar med genom telefonen. Märkligt hur det kan te sig ibland, tycker du inte?

Nu är klockan sent slagen men det går inte att somna, tankarna virrar än hit och än dit. De medvetna tankarna går ju att styra, men de som ligger lite djupareoch längre bak... de är lite jobbigare. Månne om jag...? Nja, kanske mer nyfniket då i sånt fall hehe

Ligger i sköna soffan och slökikar på Anaconda från -97, redig kalkon men kanske jag lyckas somna, börjar faktiskt känna mig lite trött i vänster öga så

Puss o Kram, hoppas du sover gott och får en bra dag i morgon